Nu åker jag och mamma i bilen till landet, till vårat nya hus som vi var tvugna att flytta till.

- Varför skilde du dig och pappa egentligen? frågar jag när det blir för tyst.

Mamma är fortfarande tyst. Hon glor på vägen.

- För att vi slutade älska varandra. Det var inte på grund av dig i alla fall, du kan ta det lugnt, Wilma.

Jag tittar ner i mitt knä. 

Jag tror inte på mamma. Inte just nu i alla fall. Jag vet när hon ljuger. Jag kan se det på henne.

- Var jag busig när du och pappa var tillsammans?

- Jaaa, det du. Det var du verkligen. Om du bara skulle kommit ihåg det.

Mamma skrattar. Jag ler.

- Jag önskar att pappa skulle varit här, säger jag och suckar tyst. Det var riktigt längesen jag såg han, eller hur? När kan jag få se honom?

- Senast på dig födelsedag. Men jag tror knappast att han kommer utan att man har bjudit honom eller bett honom om det. Han gör aldrig för hans riktiga familj. Du vet, han är ju bara med sin nya familj nu. Vi båda har ju liksom gått vidare nu, hjärtat. Kommer du gifta dig när du blir stor?

- Ja, det klart. Jag vill inte vara själv när jag är fyrtio. Jag kommer skaffa barn och kanske en skilsmässa.

Mamma skrattar.

- Vill du ha en skillsmässa? frågar hon och ler mot mig och tittar på vägen samtidigt.

- Ja, faktiskt. Det vore nog ganska kul.

- Men jag kan lova dig, det är inte kul. Wilma, förstår du det? Önska dig aldrig en skilsmässa. Var kvar vid din man.

Jaa, det ska jag mamma. Forever. Vad än han eller du säger.

Det kommer säkert bli bra. Det kommer det.

/Cornelia

Jag är Wilma Svensson.

Jag är tolv år.

Mamma säger att vi ska flytta till landet från storstaden. Men det vill verkligen inte jag. Jag vill stanna kvar med mina kompisar, skolan och hemmet.

Det är bara jag och mamma som ska flytta. För mamma och pappa skilde sig när jag var ett år bara. För en vecka sen var mamma ihop med en ny tråkig kille som hette Henrik. Men han var tydligen ihop med en annan tjej samtidigt som mamma. Därför gjorde de slut, och mamma ville plötsligt flytta.

- Packa nu, Wilma!

Jag ligger på min säng och lyssnar på musik med headsetet.

- Kom igen! Vi har mycket att göra när vi kommer till det nya huset. Jag lovar, det kommer bli jättebra där borta vid landet.

- Mamma, jag vill inte flytta! Kan du aldrig förstå det?

- Du kommer få jättemånga vänner i skolan, gumman, säger mamma snällt till mig.

Jag tar av mig headsetet från öronen.

- Men jag kommer vara värsta nörden ändå, klagar jag och sätter mig upp i sängen. Det kvittar vad du säger. Det kommer inte hjälpa.

- Jodå, säger mamma. Men du kan även så packa. Vi måste ut härifrån trafiken!

Jag reser mig från sängen och säger hej då till mitt rum. Jag börjar gråta.

När vi packat färdigt går vi ifrån lägenheten i Stockholm där jag brukade bo förut. Men inte längre tydligen. Nu ska jag bo ute på landet där det inte finns en endaste bil som kör förbi.

Inatt ska jag sova med mamma, i hennes säng. Det blir bäst så. Om jag ska sova i min egna säng kommer jag aldrig kunna somna. Jag kommer tänka för mycket. I för sig, det kanske jag kommer göra om jag ska sova hos mamma också. Men det är bättre och säkrare hos mamma på något vis. Det är alltid säkrare hos mamma. Alltid.

/Cornelia

Sagan jag ska skriva nu heter "Wilmas liv".

Detta kommer jag ta på seriöst allvar, take it easy.

Men i alla fall, sagan handlar om Wilma som flyttar till landet. Hon försöker komma in i klassen och förstå vad de gör och håller på med. Allt går jättebra, ända tills den elaka tjejen i klassen Clara kommer och förstör precis allting. Clara tror att Wilma är tillsammans med Claras pojkvän, David. Och när David får reda på vad Clara tror om Wilma, tänker David till vem han egentligen vill vara med. Gissa vem han väljer då? :D

Läs, snälla. Det betyder jättemycket för mig.

Jag kommer nog skriva imorgon, jag måste sova nu... Ni vet, jag är ju faktiskt bara tio år.

/Cornelia

Hejsan!

Jag heter Cornelia och är tio år. Jag vet att det kanske låter ungt, men jag älskar att skriva. Ta det lugnt, jag kommer skriva så att det syns (förhoppningsvis).

Jag skapade denna bloggen för att jag just gillar att skriva, som sagt. Jag ska skriva sagor/böcker/berättelser. Mina sagor kommer handla om lite blandat. När jag skrivit klart lite, så kan väl ni hjälpa mig lite om vad jag ska skriva om sedan. Om jag inte redan har några idéer, förstås. 

Under en period kanske jag kommer sluta. Jag kanske kommer tillbaka, vi får se om jag hinner med det!

Sagan kommer snart, ska bara komma på något...

Jag tror alla mina sagor kommer ha "jag-form" om ni förstår vad jag menar.

Och ibland kanske jag kommer låtsas som om jag skriver om mitt liv, i en dagbok typ. Fast det inte är mitt liv, då. En annans som är påhittad såklart.

Håll i er, snart kommer den!

PS. Om jag inte kommer på en saga kanske ni kan hjälpa mig med någon? ;) Om jag då får några läsare!

/Cornelia c':